SkrivPuff 2013:004 - Kärleksmums

Cornelius tänkte på Maria. Det var där hans tankar allt som oftast var.

Maria var hans fru som han varit gift med i femtiosex år. Många, långa och lyckliga år. Cornelius blev alltid varm i kroppen när han tänkte på Maria, men det var inte därför han tänkte på henne just idag. Cornelius kom inte ihåg Marias röst.

Han lovade Maria den dag hon dog att han för alltid skulle minnas hennes röst.

”Så länge din röst lever i mig”, sa han, ”så länge lever du i mig och så länge du lever i mig, är du inte borta. Inte för mig i alla fall.”

Maria låg i sjukhussängen. Hennes ansikte var tärt och skirt, huden tunn som kinesiskt rispapper och hennes fingrar var som fågelklor. Det var en tung, sötaktig doft som låg som en höstdimma i rummet och kvävde allt som var levande. Cornelius kippade efter luft samtidigt som tårarna rann nerför hans kinder. Maria sträckte upp sin lilla vita hand och strök försiktigt bort hans tårar. Sen log hon en sista gång och dödens stelhet bevarade hennes leende för evigt.

Cornelius hade fortfarande dåligt samvete. Det hade funnits en annan kvinna i hans liv.